Svenska: På fältet låg Kungahälla, en mycket liten stad, men faktiskt den förnämasta i Norge på 1100-talet. Härifrån skötte kungen sina kontakter med Europa och platsen fick en ekonomisk och militär nyckelroll. Under tio års utgrävningar 1985-1994 gjorde man fynd som tyder på att invånarna var rika och förnäma, åt gott och hade råd att köpa utsökt hantverk. Mycket importerades, men även i Kungahälla formades fina föremål i trä, järn, ull, brons, renhorn, ben, läder och glas. De rovfågelben man har påträffat visar att man i likhet med överklassen på kontinenten roat sig med falkjakt. 1135 skövlades och brändes staden av vender från Östersjön. Men snart växte nya hus upp på noggrannt planerade tomter längs en huvudgata, parallell med Nordre älv. I den östra delen av staden, på den nedbrunna kyrkans plats, anlades på 1200-talet ett franciskanerkonvent. På en kulle bakom fotografen (som har tagit denna bild) låg ett Augustinerkloster. I Kungahällas västra kant låg en kyrka, känd sedan 1300-talet och troligen tillägnad köpmännens helgon Sankt Nicolaus. Kyrkan och franciskanerkonventet hade var sin kyrkogård. Mittemot Kungahälla låg Ragnhildsholmen, både klostret, konventetet och borgen är reparerade och tillbyggda med tegel från en tegelugn, som byggdes strax öster om staden runt år 1300.