Redigerer Suttung

[[Fil:Odin, Suttungr and Gunnlöd.jpg|thumb|[[Gotland]]sk [[bildestein]] fra norrøn tid som trolig framstiller Odin i ørneham, Suttungs datter Gunnlǫd (med drikkehorn med skaldemjød) og Suttung.]]
[[Fil:Processed SAM mjodr.jpg|thumb|right|Iført ørneham jager Suttung [[Odin]] som flykter med skaldemjøden og spytter den ut i flere kar. Illustrasjon av den islandske kunstneren [[Jakob Sigurðsson]] fra [[1700-tallet]].]]
[[Fil:Louis Huard - Giant Suttung and the Dwarfs.jpg|thumb|«[[Jotne]]n Suttung og dvergene», illustrasjon av Louis Huard (1813–1874) til en bok om [[norrøn mytologi]] utgitt på slutten av 1800-tallet]]

'''Suttung''', i [[nominativ]] '''Suttungr''', var en [[jotne|jotun]] i den [[norrøn mytologi|norrøne mytologien]]. Han var sønn av [[jotne|jotun]]en [[Gilling]].

'''Suttungs mjød''' er ett av navnene på [[skaldedrikk]]en.

== Den vise Kvase ==
I ''[[Den yngre Edda]]''  forteller [[Snorre]] at skaldedrikken hadde sitt opphav i en fredsslutning i gudeverdenen, nærmere bestemt mellom [[æser]] og [[vaner]]. Som fredstegn ble de enige om å blande spytt. De to stridende flokkene spyttet i et felles kar, og for at ikke spyttet skulle gå til spille, laget æsene en mannsperson av det. Han fikk navnet Kvase (norr. [[Kvasir (mytologi)|Kvasir]]). Han var så klok at han hadde svar på hva det skulle være. Kvase reiste rundt i verden og delte med seg av sin kunnskap.

== Kvases blod blir til skaldemjød ==
En gang Kvase var gjest hos dvergene [[Fjalar]] og [[Galar]], svek og drepte de ham. De samlet opp blodet i tre kar, om det er karene eller tre ingredienser som blir kalt Odrøre, Bod og Són, er ikke klart. I hvert fall ble det blandet honning i det;
:: «av dette vart ein [[mjød]] som gjer kvar den som drikk av han, til skald eller lærdomsmann.»

Dvergene sa til æsene at Kvase hadde blitt kvalt av sitt eget vett. Siden inviterte dvergene til seg jotunen Gilling og kona hans. De fikk med seg Gilling på en rotur og laget det slik at jotnen, som ikke kunne svømme, druknet. Da de fortalte kona at Gilling var død, gråt hun høylytt. De fikk henne til å gå ut for å trøste seg ved å se ut over sjøen, og med det samme hun passerte dørstokken, slapp Galar en stein i hodet på henne og drepte henne. Da Gillings sønn, Suttung, fikk dette å vite, plasserte han de to dvergene på et skjær. Dvergene bad for sitt liv og lovet ham den dyrebare mjøden som bot for drapet på faren. Dette gikk Suttung med på.

== Skaldemjøden kommer i Suttungs varetekt ==
Suttung fikk med seg mjøden til [[Nitberg]] og satte [[Gunnlod]], datteren sin, til å vokte den.
:: «Dette er grunnen til at skaldskapen er kalla «Kvases blod», «dvergedrykk» eller «dvergmette», eit slag «lòg frå Odrøre eller Bod eller Són», eller for «dvergefarkost», sidan mjøden berga dei frå skjeret, eller for  «Suttungsmjøden» eller «Nitberglòg»»

== Odin stjeler mjøden tilbake til æsene ==
Men æsene, som hadde skapt Kvase, mente nok at de hadde rett til mjøden. Snorre forteller en merkelig historie om hvordan [[Odin]] fikk tak i den. Under navnet Bolverk (Illverk) greide han til slutt å komme seg til Nitberg der han forførte Gunnlod og sov hos henne i tre netter. Han fikk da lov til å ta tre slurker av mjøden. I den første slurken tømte han det ene karet, i den neste det andre og i den siste det tredje. Han flyktet i ørneham med all mjøden i seg, men ble forfulgt av Suttung som også hadde iført seg ørneham.

::«Då æsene såg Odin kom flygande, sette dei ut i tunet kjeralda sine; og då Odin kom innom Åsgard, spydde han mjøden opp i desse kjeralda.»

Suttung var da så nær innpå at Odin trodde han skulle bli fanget, og sendte resten av mjøden ut bakveien:

:: «Men den tok æsene ikkje vare på, den kunne kven som ville, ta til seg. Den kallar vi "luten åt klatreskaldane.» (Klatreskald = rimsmed, dvs. en som fusker i faget. Det norrøne ordet betyr noe i retning av en 'toskeskald'.)

::Men Suttungsmjøden gav Odin til  æsene og dei folk som kan dikte. Difor kallar vi skaldskapen for  «Odins fengd» eller «funn» eller «drykk», «gåva» eller «drykken åt æsene».» (Sitatene er hentet fra avsnittet «Opphavet til skaldskapen» i ''Den yngre Edda'' av Snorre Sturlason, oversatt av Erik Eggen, utg. 1967, s. 98-102.)

Suttungs mjød er altså [[skaldskap]]ens, [[inspirasjon]]ens, [[poesi]]ens og [[visdom]]mens [[mjød]].

<!--

Suttung, nord. myt., en jätte, var son till Gil-1
i n g (se d. o.) och hade i bot för sin faders dråp
af dvärgarna F j a l a r och Galär (se F j a l a r)
erhållit det dyrbara skaldemjödet. Detta gömde han på
ett ställe, som heter Nitberg (isl. Hnitbjprg), och
satte sin dotter Gunnlod att vakta det. Huru-ledes
Oden ändock genom list kom i besittning af den
ädla drycken se Gunnlod. Jfr Schuck, "Studier i
nord. litt.- och religionshist." I. Th. W.»

Gunlöd l. Gunlad. Se Gunnlod.

Gunnlod (isl. Gunnloð), nord. myt., dotter af
jätten Suttung. Hon var satt af sin fader
att vakta skaldemjödet, som förvarades i tre
kärl, Odrörer, Bodn och Son. Oden beslöt att
sätta sig i besittning af den ädla drycken. Han
begaf sig då till ett fält, där jätten Bauges
nio trälar gingo och slogo gräs. Genom Odens
list råkade trälarna i inbördes slagsmål och
dödade hvarandra. Därefter gick han till Bauge,
som klagade öfver, att han ej visste, hvarifrån
han skulle få arbetare i de dödades ställe. Oden,
som för tillfället kallade sig Bolverk ("den
som uträttar svåra arbeten"), erbjöd sig att
utföra de nio männens arbete, om Bauge ville
skaffa honom en dryck af Suttungs mjöd; Bauge var
nämligen broder till Suttung. Bauge lofvade att
försöka, och när Bolverk fullgjort sitt arbete,
följdes de åt till Suttung, men denne ville ej
lämna en enda droppe af drycken. De försökte då
att med list komma åt den. Bauge genomborrade med
nafvaren Rate det berg, i hvilket G. bodde, och
Oden förvandlade sig till en orm samt kröp genast
in genom borrhålet till G. Oden vann hennes
kärlek och hvilade hos henne tre nätter. Hon
lät honom då dricka af mjödet tre gånger;
i första drycken drack han ut hela Odrörer,
i den andra Bodn och i den tredje Son. Därefter
förvandlade Oden sig i örnskepnad och flög hem
till Asgård. Suttung märkte det och påtog sig
äfven örnhamn samt satte efter honom. Asarna sågo
förföljandet och satte ut ett kar på gården,
i hvilket Oden utsprutade skaldemjödet, som
tillvaratogs af asarna. En ringa del af drycken
lämnade Oden från sig på annat sätt, och då
denna föll på marken, kunde hvem som ville taga
däraf. Myten påstår, att denna del tillfallit
odugliga skalder. – Namnet G. betyder den till
strid inbjudande. Myten om G. och skaldemjödet
synes vara något utsmyckad genom senare skalders
uppfinningar. G. är poetiskt behandlad af
bl. a. Stagnelius (i "Gunlög"). Jfr Schück,
"Stud. i nord. litt. och religionshist." I,
s. 90 ff. Th. W.*

Gilling, Nord. mytol., en jätte, som jämte sin
hustru blef inbjuden till dvärgarna Fjalar och
Galar. Dvärgarna frågade honom, om han ville ro ut
och fiska med dem, och då de nu rodde långs landet,
kom båten på ett skär, så att den kantrade. G. kunde
icke simma och drunknade, men dvärgarna vände båten
rätt igen och rodde i land. De berättade olyckan för
G:s hustru, som började gråta högt. Då hon på Fjalars
uppmaning gick för att se utåt sjön, der hennes man
omkommit, steg Galar upp öfver dörren och släppte en
qvarnsten i hufvudet på henne. När jätten Suttung,
G:s son, sporde detta, for han till dvärgarna,
grep dem och satte dem på ett flodskär. De bådo
Suttung skona deras lif och erbjödo honom den dyrbara
skaldemjöden i försoning för faderns dråp. Suttung
emottog anbudet. I följd deraf kallas i fornnordisk
poesi skaldemjöden för "Gillings försoningsbot".
Th. W.

Skjaldemjøden. I nord. Skjaldekunst
omtales Digtekunsten ell. det enkelte Digt ofte
under Billedet af en Mjød, der var skænket af
Odin som Aandens og Trylleordets Gud, og
som Skjalden atter udskænker for sine
Tilhørere. Den kaldes ogsaa »Dværgenes Drik«
ell. »Suttung’s Mjød«. Myten fortæller, at den
ejedes af en Jætte Suttung, der holdt den skjult
inde i Bjerget Hnitbjorg, hvor hans Datter
Gunlad vogtede den. Odin banede sig Vej ind
i Fjeldet, optraadte som hendes Bejler, vandt
hendes Elskov, fik Mjødkarrene at tømme og
fløj i Ørneham bort med sit Bytte, forfulgt af
Suttung, ogsaa i Ørneham; da han kom til
As-gaard, spyede han atter Mjøden ud i Kar, og
den var nu Guders (og Menneskers) Ejendom.
Navnet Hnitbjorg (»Sammenstødsbjerg«) viser,
at Gemmestedet har været tænkt som et Bjerg,
der aabnede og lukkede sig, og hvor Odin fløj
ind i Fugleskikkelse med Fare for sit Liv —
ligesom i adskillige Eventyr. I de senere, os
foreliggende Fortællinger borer han Hul med
Boret Bate og kryber ind i Slangeham ell. naar
ind ved Overtalelser. Endvidere har man
tildigtet S. en Forhistorie; den er opstaaet af den
vise Dværg Kvaser’s Blod, og Suttung har taget
den fra Bjergene Fjalar og Galar. (A.O.). G.K-n.

Suttung, Surts son, Gunnlöds fader. Hämtar före 
världsbranden Valandssvärdet hos dess väktare i Järnskogen. Binamn: 
Fjalar, Mjödvitner. 52, 87, 169, 242-245.

Bolværk (ɔ: den, der virker ondt), det Navn,
hvorunder Odin drager til Jætten Suttung og
raner Skjaldemjøden. A. O.

Fjalar, nord. myt., namn på skilda mytiska väsen
i olika eddasånger: 1. jätte i Havamal, 2. jätte
i Harbardsljod, 3. dvärg i Voluspa och i Snorres
Edda, 4. tupp (en fagerröd hane i Jotunheim) i
Voluspa. Namnet betyder "gömmaren". B-e.

Fjalar och Galär, nord. myt., två dvärgar, som dräpte
den vise Kväser (Kvdsir) och tömde hans blod i kärlen
Odrörer, Son och Bodn. Därefter blandade

de honung i blodet, hvaraf uppkom en så härlig
mjöd, att hvar och en, som dricker däraf,
blir skald och kunskapsrik. Dvärgarna bragte
sedan jätten Gilling och hans maka om lifvet,
men måste till följd däraf utlämna skaldemjoden
i förlikningsbot åt Gillings son Suttung (se
d. o.). Jfr Schttck, "Stud. i nord. litteratur-
och religionshist." I, s. 51 ff. (1904).
Th.W.»

Fjalar, "Gautiods kung", hufvudpersonen i
J. L. Runebergs (se denne) episka dikt "Kung
Fjalar". Jfr Runebergs egen uppsats "några ord om
poemet Kung Fjalar" etc. (i "Samlade skrifter"),
T. Hasselqvist, "’Ossian’ i den svenska dikten och
litteraturen" (1895), samt W. Söderhjelm, "Källorna
till Kung Fjalar" (i "Förhandlingar och uppsatser",
20, utg. af Svenska litt.-sällsk. i Finland, 1906).
R-nB.

-->

== Suttungs mjød som symbol i senere diktning ==
Flere diktere har skrevet om «Skaldemjøden», «Suttungs mjød», «Dvergenes drikk» og «Gillings forsoningsbot».

[[Johan Sebastian Welhaven]] skriver på denne måten i diktet «Suttungs mjød»:

:''Den bedste Drik ved Guders Gilde,''
:''i Odins Borg, var Suttungs Mjød,''
:''og Sangens Magt i Brages Snille''
:''fra denne rige Kilde flød.''

:''Alfader selv har hentet Mjøden,''
:''hvor den i Dybets Kjelder stod,''
:''og dertil havde han fornøden''
:''sin hele Kraft i Asa Mod.''

:''Han blanded sterke Runer siden''
:''i denne dyrebare Saft.''
:''Med Funker af sin Kløgt og Viden''
:''gav Odin Mjøden dobbelt Kraft.''

:''Paa Blomst og Løv i Eng og Skove,''
:''paa Vildt og Tamt i hver en Egn,''
:''paa Fjeld paa Sky, paa vilden Vove''
:''stod hemmelige Runetegn.''

:''Men Odin løste dog dem alle''
:''fra Luft, fra Jord, fra Havets Skjød,''
:''og signed dem, og lod dem falde''
:''som Perledug i Suttungs Mjød.''

:''Derfor maae alle Skjalde tømme''
:''et Bæger af den rige Drik,''
:''og hvad der før var svøbt i Drømme,''
:''staaer da i Glands for deres Blik.''

== Ibsens ungdomskomedie ==
I [[Henrik Ibsen]]s ungdomskomedie [[Sancthansnatten]], virker noen dråper av Suttungs mjød  til å åpne menneskenes øyne for høyere innsikt.

== Suttung blir navn på et kulturarbeid i Norge ==
[[Ingeborg Refling Hagen]] oppfattet «Suttungs Mjød» som et uttrykk for den inspirasjonskraft som er gjemt i den store [[diktning]]. Arbeid med å trenge inn i og tilegne seg denne kunne derfor være en vei til selvutvikling, erkjennelse og samfunnsengasjement. Det heter da også i mytologien at den som drikker av Suttungs mjød blir enten [[skald]] eller vis. Ingeborg Refling Hagen valgte å knytte navnet Suttung til sitt kulturarbeid slik det tok form i 1947-48 og videre framover.

== Se også ==
* [[Suttungbevegelsen]]
* [[Suttungteateret]]
* ''[[Livsfrisen (bokserie)]]''
== Eksterne lenker ==
* {{Offisielle lenker}}

{{Norrøn mytologi}}
{{Autoritetsdata}}

[[Kategori:Jotner]]