Redigerer Kraken (avsnitt)

===Jakob Wallenberg om kraken 1781===
Flere tekster fra 1700- og 1800-tallet refererer direkte eller indirekte til Pontoppidans beskrivelser av kraken. Tekstutdraget under er fra ''Kap. XVII Om en rar fisk'' i svensken Jakob Wallenbergs ''Min son på Galejan'' del 1 fra [[1781]].<ref>[http://www.iv.educ.goteborg.se/ostindiska/Dokument/wallenberg/del-1/jakob-kap17.htm Tekstutdrag fra Jakob Wallenbergs ''Min son på Galejan'' fra 1781] {{Wayback|url=http://www.iv.educ.goteborg.se/ostindiska/Dokument/wallenberg/del-1/jakob-kap17.htm |date=20070505174207 }}</ref> Her kalles kraken også ''krabbfisken''. Teksten inneholder for øvrig ironiske underdrivelser og omtaler den gigantiske kraken som «en liten insekt» og «icke stor»:

:''«Emellertid vill jag dock denna gången fägna honom med en liten insekt, sådan som jag undfått densamma av Norges lotsar. Det är kraken, eller den så kallade krabbfisken, vilken understundom säges besöka dessa vatten. Han är icke stor, ty huvud och stjärt inberäknad lär han ej vara längre än vårt [[Öland]] utanför Kalmar. Alla fiskare veta här att tala om honom. Han håller sig på sjöbotten, städse omringad av en oräknelig skara småfisk, som tjäna honom till föda och födas av honom igen. Ty hans måltid, om jag minns rätt vad biskop Pontoppidan skriver, räcker inte mer än tre månader i sänder, och andra tre månader åtgå till att smälta den bort. Under denna tiden närer han hela arméer av smärre fiskar med sina ofanteliga exkrementer. För den orsaken uppleta landets fiskare genom lodning hans lägerställe och idka där med bästa fördel deras hantering. Efter hand höjer han sig mer och mer, och så snart han nalkas vattubrynen på tiotolv famnar, är det hög tid för båtarne att flytta sig ur grannskapet. Ty i detsamma rusar lian opp, lik en flytande ö, sprutar Trollhätteströmmar fram ur sina förfärliga näsboror och slår omkring sig, så att vattnet i stora utvidgande rundlar yrar hela milen ikring. Månne denna icke är Jobs [[Leviatan]]? Han vore ju artig att ha. Fördenskull, om herrar naturälskare behagade först tinga husrum åt honom, kunde man sedan med lämningarne av vår sista pommerska armé låta palma'n över till Sverige.»''